Gud är en Treenig Gud.

"Vi kan inte ha någon annan kunskap om Gud än den som grundar sig på Hans uppenbarelse" (Oscar Bensow: Dogmatik). Bibeln vittnar om att Den ende Guden har uppenbarat sig som Fader, Son och Helig Ande (Matt 28:19. Joh 14:26, 15:26. 2 Kor 13:13). Såsom oföränderlig till sitt väsen fanns viljan att föda sin son redan innan Sonen var född, och att vara Skapare innan skapelsen fanns. Läggningen åt gemenskap fanns redan inom Guds treeniga väsen, men i.o.m. skapelsen så grundas även gemenskaper med väsen utanför Gud själv. Är människan skapad till Guds avbild så måste också något hos avbilden avspegla trefaldigheten i urbildens väsen. Hemligheten i Guds väsen röjer sanningar om oss själva. En troende skulle i orden "hjärta", "själ", "kraft" kunna finna en trefaldighet hos sig själv. Klassisk filosofi ger tre perspektiv på människan: kropp, själ, ande.

Gud är den oändlige, fullkomligt vackre, absolut sedligt gode Anden, med en oändlig personlig kärlek, som gentemot oss syndare framträder som nåd. Gud, som i sitt väsen rymmer tre personer, borgar för gemenskap. Gud älskar sig själv och vill bli älskad av någonting nytt. Människor finner i Guds eget väsen en yttersta grund och modell för gemenskap med andra människor, men också ett mål för sina liv; att återupprätta kontakten med deras höga ursprung.

"Vi dyrka en enda Gud i tre personer och tre personer i en enda gudom, i det att vi varken sammanblanda personerna eller söndra det gudomliga väsendet" (Athanasianska Trosbekännelsen). Gud är ett väsen med tre personer. Fadern och Sonen och Den Helige Ande är tre uppenbarelseformer av Gud, men det skall inte tolkas så, att dessa bara är som tre masker bakom vilka Den Ende Guden framträder. Dessa tre uppenbarelseformer kan nämligen framträda var för sig, som par, eller samtidigt alla tre (som vid Jesu dop).

Vem är Fadern?

Faderns framträder för oss främst som Skapare. Sonen är det Ord varmed Fadern skapar (Joh 1:1-4). Han är ett absolut fullkomligt väsen, en självständig oberoende vilja, en enhet, oändlig, evig, skapande, ande, helig, kärlek, en treenig Gud. Gud har allestädesnärvaro, ett oberoende av tiden, förmågan att uppenbara sig för människor på ett begripligt sätt, känslor, oföränderlighet, allvetande, vishet, allsmäktighet, godhet, rättfärdighet, nåd att ge, barmhärtighet.

Vem är Sonen?

Sonen är "född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern" (Nicaenska Trosbekännelsen). Genom Sonen är allting skapat (Joh 1:9-14). "Gud är Han såsom född av Faderns väsen före all tid, och människa är Han såsom född av moderns väsen i tiden." ..."Jämlik Fadern efter den gudomliga naturen, ringare än Fadern efter den mänskliga naturen" (Athanasianum). Kristus är alltså född två gånger; i himlen och på jorden. Såsom det heter i en ortodox bön: "Vad Han ägde (gudomlig natur) det behöll Han, men vad Han icke ägde (mänsklig natur), det anammade Han." Men "icke så att naturerna sammanblandats, utan så att personen bildar enheten" (Athanasianum). Jesus Kristus framträder för oss som Frälsaren, i det att Han böt öde med oss: Han tar vår synd och skuld, som leder till evig död, och ger oss av nåd sin rättfärdighet och helighet, som leder till evigt liv. Detta brukar kallas för "det saliga bytet". Han som var oskyldig, tog allas vårt straff, och försonade oss på Korset, med Fadern. Detta kallas försoningen (2 Kor 5:19). Han är medlaren mellan Fadern och människorna. (Vi ber till Fadern, i Jesu namn, genom Den Helige Ande.)

Vem är Den Helige Ande?

Pingstdagen i Jerusalem, femtio dagar efter Kristi uppståndelse, inleder en ny tidsålder i människans gudsförhållande, och den är utan alternativ efter Kristi himmelsfärd. Nu går all kontakt med Fadern genom Ordet och Anden. Ordet syftar på Kristus, det Levande Ordet och Bibeln, den heliga Skrift, Anden syftar på Den Helige Ande.

Bibeln är Guds förnämsta tillgängliga ord till människorna i tiden. Den är en del av den uppenbarelse genom vilken Gud har valt att framträda inför människorna. "Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya Testamentets profetiska och apostoliska skrifter" ("Reformationens formalprincip": Konkordieformeln 1., Svenska Kyrkans Bekännelseskrifter, s. 499). Den Helige Ande är Hjälparen (Joh 14:16), Livgivaren (Nicaenum), oskapad och allsmäktig som Fadern och Sonen (Athanasianum).

Kyrkan förutsätter en förhistoria före "begynnelsen". Sonen har en förhistoria i himmelen som Ordet (Joh 1:1-5), innan Han inkarnerades som Jesus, Jungfru Marias och Den Helige Andes son (Joh 1:14). Den Helige Ande är den kärlek varmed Fadern och Sonen älskar varandra. Så skriver Sankt Augustinus i De Trinitate IX:2:

lat."nam tres sunt amans, amatus et mutuus amor."

sv. ty tre äro älskande, de älskade och ömsesidig kärlek.

Kärlek och gemenskap fanns redan i Guds eget väsen, mellan personerna i gudomen, före skapelsen.

Varje livsskapande av Gud är en akt av helighet och kärlek. Inget missförhållande kan i längden bestå vid sidan av Gud, ty Gud gör det Han är. I frälsningshistorien brukar Gud, förutom sig själv och änglarna, även människor till räddningsplanen för skapelsen, som Noa, Abraham, Isak, Jakob/Israel, profeterna, apostlarna och helgonen. Han utrustar Den synliga Kyrkan i världen med kraft av sin egen förmåga. Trons tillväxt sker genom "Nådens ordning" (Ordo salutis), som beskrives i Rom 8:28-30, och har förklarats fr.a. av Augustinus och Henric Schartau.

 

© copyright 2006-12-15 Kåre Strindberg, STOCKHOLM