Fasta i fastan

 

Vad är fasta? Substantivet fasta betyder fastlag; stor fasteperiod. Verbet fasta betyder ursprungligen fasthållning, att "hålla fast" vid vissa religiösa föreskrifter, i modern svenska att avstå från fast föda, främst kött och bröd. Hälsokostfasta innebär att man bara intar flytande vegetabilisk föda, av grönsaksbuljonger, grönsaks- och fruktjuicer och örtteer.

Fasta kan också vara tematisk: att man avstår från vila, sömn, umgänge, sex eller nöjen och lyx. Avhållsamheten för en tid har ett värde i sig: det är ju först när man har avstått från något som man säkert vet hur viktig, eller oviktig, man tycker att det är. "Man saknar inte kon förrän båset är tomt."

Fastan kan vara solidarisk, då man avstår något till förmån för någon, t.ex. med en hungerstrejk till stöd för förtryckta, eller fastetidens stora insamlingar som sker i kyrkorna. Barn och sjuka bör inte matfasta, men alla kan avstå från något, t.ex. TV-tittande, kaffe eller godis.

Fastetidens liturgiska färg är violett; botens och förberedelsens färg. Fastetidens budskap är att den som delar Kristi lidande också får dela Hans segrar.

"Tung och kvalfull vilar hela världens nöd på Jesu hjärta,

och Han kallar oss att dela denna bördas tyngd och smärta,

ej att dela glädjen bara, utan lidandet tillika.

Vi som vilja kristna vara – må vi icke Kristus svika" (SvPs 102:1).

"Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värd att tillhöra mig"; säger Jesus Kristus (Matt 10:38). Det är inget populärt budskap, för det vi hör är "lag" (Hjälp! Vad är det nu jag måste göra?), men det som sägs är "evangelium", vi blir erbjudna en väg att ta oss fram under våra egna svåra perioder. Den djupare teologiska meningen är att vi, med vårt lilla och symboliska deltagande i Kristi lidande, kan räkna med Hans fulla deltagande i våra lidanden.

Fastan i gammaltestamentlig historia

Allmän offentlig fasta var i lagen fastställd i Israel från början endast vid ett tillfälle, i anslutning till Yom Kippur, Försoningsdagen, den tionde Tishri (Israels sjunde månad, som infaller mellan mitten av September och mitten av oktober, 3 Mos 16:29-34). Fr.o.m. den babyloniska fångenskapen (597-538 f.Kr.) fastade judarna 4 gånger om året (Sak 8:19), till minnet av Nebukadnessars invasion av Juda, templets förstöring, mordet på Gedalja (Jer 41) och Jerusalems belägring.

Ett femte fastetillfälle tillades senare officiellt i judendomen till minne av de dramatiska händelserna som Esters bok berättar om (Est 9:16-19). Bibeln ger många exempel på offentlig och enskild fasta, när någon stor kris var för handen.

Offentliga fastor

Vid tillfällen av nationell olycka samlades folket till bön och fasta inför Guds ansikte, som vid inbördeskriget mot Benjamins stam, där innevånare hade orenat hela landet genom att massakrera en kvinna: "Alla israeliter, hela hären, begav sig till Betel, där de satt inför Herren och klagade. Den dagen fastade de ända till kvällen, och de offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren, och de rådfrågade Herren. På den tiden stod Guds förbundsark där, och Pinechas, som var son till Elasar, Arons son, gjorde tjänst inför Herren. E frågade: "Skall vi ännu en gång anfalla vår broder Benjamin, eller skall vi låta bli?" Herren svarade: "Dra ut! I morgon ger jag honom i ert våld." Pn dagen fastade de ända till kvällen, och de offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren, och de rådfrågade Herren. (Dom 20:26-28).

Såsom allmän botgöring för att återfå Förbundsarken som erövrats av filisteerna utfördes detta: "Israeliterna gjorde sig då av med baalsgudarna och astartegudinnorna och tillbad endast Herren. Samuel uppmanade nu israeliterna att komma samman i Mispa, för att han skulle be till Herren för dem. När de hade samlats där öste de upp vatten och gör det inför Herren. De fastade den dagen och bekände sin synd för Herren. Och i Mispa skipade Samuel rätt mellan israeliterna" (1 Sam 7:4-6).

För att uttrycka landssorg när kung Saul och hans söner hade dött fastade invånarna i Jabes i Gilead. "Därefter tog de benen och begravde dem under tamarisken i staden och fastade sedan i sju dagar" (1 Sam 31:13).

Inför den nationella katastrofen i Persien på drottning Esters tid (första halvan av 400-talet f. Kr.), då det utgick kunglig befallning och förordning att "alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor skulle förgöras" beslöts en allmän fasta (Est 3:13, 4:3).

Likaså när Esra samlade judar vid babyloniska fångenskapens slut: "Sedan utlyste jag en fasta där vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be Honom om en god resa för oss själva, våra kvinnor och barn och all vår egendom" Esra 8:21).

Enskilda fastor

4 Mos 30 beskriver fasta i förbindelse med vissa löften.

Individuell fasta var mycket vanlig i sorg. Den psykiskt sjuke kung Saul kastade ett spjut mot den unge blivande kung David. När kungen även svängde spjutet mot sin egen son, Davids vän Jonatan, berättar 1 Sam 20:34 följande: "I vredesmod rusade han upp och lämnade bordet, och denna andra dag av festen åt han ingenting."

Psaltarpsalm 35:13 av David beskriver fasta som medlidande över andras nöd: "När de var sjuka klädde jag mig i säckväv, jag späkte mig med fastor och bad med huvudet sänkt".

Kung Ahab av Israel som "gjorde vad ont var i Herrens ögon" fick begärelse till Nabots vingård. Ahabs ännu ondare hustru Isebel såg till att det vittnades falskt mot Nabot och fick honom stenad till döds, så att kungen kunde tillträda den eftertraktade vingården. Sedan profeten Elia uttalat HERRENs dom över honom "rev ha sönder sina kläder, satte säcktyg på bara kroppen och fastade" (1 Kung 21:27), som botgöring.

Efter att Daniel vid floden Hiddekel (Tigris) fått en uppenbarelse som förebådade stor vedermöda, berättas följande: "Vid det tillfället hade jag, Daniel, tillbringat tre hela veckor i sorg. Jag smakade inga läckerheter, jag åt inte kött och drack inte vin, jag smorde inte min kropp förrän de tre veckorna hade gått till ända" (Dan 10:2-3, 9:3).

I Nya Testamentet

intar fastan en viktig plats både i församlingen och enskilt. När Jesusbarnet skulle frambäras i Jerusalems tempel "fanns också där en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön" (Luk 2:36-37).

Matteusevangeliet berättar om hur Jesus fastade före Han inledde sin offentliga verksamhet: "Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. När Han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev Han till slut hungrig. Då kom frestaren och sade till Honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarenablir bröd." Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun" (Matt 4:1-4).

Jesus ville inte att Hans lärjungar skulle fasta så länge Han ännu var kroppsligen hos dem, före himmelsfärden, men väl senare: "Inte kan väl bröllopsgästerna sörja så länge brudgummen är hos dem. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta" (Matt 9:15).

Med Nya Testamentet kommer också en förnyad inställning till fasta: "När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara den Fader i det fördolda" (Matt 6:16-18).

Fasta förutsätts vid avancerad bönekamp. Jesus drev ut en stum ande som hade besatt en yngre man. Jesu lärjungar försökte själva driva ut den men lyckades inte. De frågade: "Varför kunde inte vi driva ut den?" Han svarade: "Den sorten kan bara drivas ut med bön och fasta" (Mark 9:28b-29).

I kyrkans äldsta historia beskrivs mycket klart bönens betydelse för att kunna höra Guds profetiska tilltal (Apg 13:2). När profeterna i församlingen i Antiochia höll gudstjänst och fastade berättas det att Den Helige Ande sade till dem: "Avdela Barnabas och Saul för den uppgift som jag har kallat dem till." Efter fasta och bön lade de sina händer på dem och skickade iväg dem" (Apg 13:2-3). Innan apostlarna tillsatte äldste, dvs. präster, gick man noggrant tillväga: "I varje församling utsåg de också äldste, och efter bön och fasta anförtrodde de dem till den Herre som de hade kommit till tro på" (Apg 14:23).

Hur är det idag?

Få saker ligger väl så fjärran från modernt västerländskt tänkande som fastetiderna och dess budskap. Den breda allmänheten vet att under fastan äter man fettisdagsbullar, men få vet att bullen en gång var ett näringstillskott som man behövde för att man avstått från nästan all annan fast föda. Påsken, men även julen, föregås av en fasteperiod, då man avstår från fast föda, eller någonting annat, helt eller delvis. Att avstå från något känns för många främmande. Dagens kultur är materialistisk och alternativet till vänster handlar inte om minskad konsumtion, utan om mer jämlik fördelning. Att överhuvudtaget avstå från någonting upplevs som plågsamt, asketiskt och österländskt.

Vi har här fått se något av de bibliska rötterna till fastan och kan väl också påminna oss om äldre europeiska kristna seder. Man äter inte en brakmåltid innan man går på fest. Den som håller fest städar. Och för den som kommer hem till sitt eget är det gott att återkomma till ett välstädat hem. Man gör sig fin, för allas skull. Man ser fram emot festen och förbereder sig på olika sätt.

För att ha överflöd krävs inte bara att man har tillgång till stora resurser, eller har stora inkomster, det krävs framför allt att man håller sig med små utgifter. Ingen förmögenhet, hur stor den än är, tål en 101-procentig konsumtion.

Sammanfattningsvis kan man säga att friast är den som har minst behov.

 

 

X

 

Matsedel vid hälsokostfasta

Försök upprätthålla dina vanliga måltidstider och fikapauser.

Morgonmål: Juice, 1 l, örtté, 2 koppar (enda sötningsmedel under fastan är honung).

Fikatillfällen under dagen: örtté.

Lunch: Grönsaksjuice (t.ex. morotsjuice), grönsaksbuljong (i hett vatten, kan kryddas med pressad vitlök) 2 tallrikar, avsluta med örtté.

Middag/ kvällsvard: samma som lunch, men variera buljong och örtté.

Allmänna råd: Fasta 7-10 dagar, om du är fullt frisk. Ingen föda intages förutom ovan nämnda (ej tobak eller alkohol). Om du tar medicin, glöm den inte heller nu – tala med din läkare. Förbered fastan flera dagar innan. Minst en dag före fastan äter man bara vegetariskt: t.ex. majs, grönsaker, potatis, hårt bröd. Minska kaffedrickningen till minimala. Viktigt är hur man bryter en fasta: man intar endast vegetarisk, fiberrik mat, de första dagarna efteråt.

Första 3-4 dagarna av fastan är svåra. Man får abstinens med huvudvärk, då många gifter lämnar kroppen, man känner irritation, vimmelkantighet, lätt för att frysa. Lätt för att tycka synd om sig själv. Härda ut!

Redan efter några dagar kommer belöningen, man blir höggradigt koncentrerad, klartänkt och lyhörd, morgonpigg, gladare, får en tydlig självkontroll. Man får en klar blick, hyn blir bättre.

De andliga vinsterna är kända sedan forntiden; all andlig aktivitet underlättas, bönen djupnar, Guds närhet och vilja förnimmes starkare både i gudstjänst och enskild andakt. Man blir allmänt mer samlad och harmonisk.

Antikens ideal var: en sund själ i en sund kropp. Den fastebedjande kan säga: en god ande i en förberedd människa.

Lycka till i Frälsarens och apostlarnas och helgonens fotspår!

X

 

(Andaktsförslag: SvPs 135:1. Bibelläsning Matt 9:14-15, 6:16-18. Kollektbön Midfasto 1, Askonsd. 2. SvPs 438)

Till sist en liten historia från vår resa till Israel: Den guidade gruppen leddes in till en restaurang i Tiberias, som serverade Petrusfisk, fångad i Galileiska sjön. Hänförda beställde vi Petrusfisk, allesammans, enligt traditionen den fisk som Jesus bespisade 5000 man med. Det var en helt smaklös fisk, som många lämnade halväten på faten. När vi, liksom de andra turisterna reagerade med besvikelse, sade vår norsk-judiske guide med ett leende: "Nu förstår ni kanske varför fisken räckte till 5000 man?!"

 

 

© copyright 2006-12-15 Kåre Strindberg, STOCKHOLM